Otroliga framsteg!

Jag och Emily gjorde några test på Casey i förgår, där vi la spår i mörker, snö och dessutom la in en 90 graders vinkel. Det blåste hårt från vänster när jag la spåret, så vinkeln hamnade i medvind. Spåret var ca: 20 meter långt. Casey och Emily stod bakom en byggnad så de inte såg var jag la spåret. Liggtid ca 5 minuter. Jag släppte på Casey och hon hittade utan vidare trots betydligt ökad svårighetsgrad. Därefter la jag ett rakt spår på grus, ca 20 meter långt, även där utom synhåll för hunden. Släppte på direkt. Där var det lite svårare för henne, hon letade mer intensivt och tog längre tid på sig än der förra spåret, men hon klarade det! Dagen efter la jag ett nytt spår på ca 30 meter som jag lät ligga i 10 minuter, med en 90 graders vinkel i skiftande hård blåst. Det klarade hon galant. Sedan gick vi tillbaka till samma spår 9 timmar senare för att kolla om hon kunde ta upp spåret igen, och hon hittade utan vidare även andra gången! Så nu blir nästa steg att lära henne att spåra efter smeller, och det ska vi börja med imorgon. Då kommer Emily att lägga ett spår som vi låter ligga i två timmar, ca 100 - 150 meter. Och jag kommer att lägga ett spår på ca 300 meter som vi kommer att låta ligga 7 timmar. Sedan visar vi inte Casey var spåret börjar utan ger henne smellern ca en meter från spårstart, så får vi se om hon kan snappa upp spåret. Det ska bli väldigt spännande! Och jag vågar sätta mitt liv på spel på att hon kommer att lyckas med båda spåren. //Monie

Inledning!

Vill ta tillfället i akt och tala om att jag startat denna bloggen för att använda den som en loggbok över Casey´s framsteg inom personspår, istället för att ha en fysisk sådan.




Vem är då Casey?
Hon är världens härligaste jycke på 4 år, en mycket lyckad blandning mellan Labrador och Cockerspaniel. Jag är hennes dagmatte när min bästa vän Emily jobbar, och även ibland när hon inte gör det :-)



Vem är då jag?
Jo jag är en hundälskande tokstolla med siktet inställt på att starta upp ett dogwalking företag tillsammans med Emily, och vid sidan av det träna upp vår fyrbenta kärlek till en riktigt kvalificerad Personspår hund.


Jag har haft hund till och från i hela mitt liv, min första jycke var en strävhårig Foxterrier som hette Tonic.



(Detta är inte han!)

Honom hade jag mest som sällskap, men vi tränade lite lydnad och agillity.
Därefter har jag haft privilegiet att äga bland annat en Doberman, och några helt juvliga blandraser, Pitbull/Boxer, Engelsk Setter/Springerspaniel och en jag inte vet vad det var för blandningar i.

Nu är jag på jakt efter en Rhodregian Ridgeback och har tittat omkring bland de kennlar jag hittat här i Västra Götaland. Får väl se när en liten parvel tittar in i mitt liv :-)

Tillbaka till ämnet,
jag har känt Casey och Emily i ett och ett halvt år nu, de bor i lägenheten ovanför mig. Redan första gången jag träffade dem så föll jag fullständig för denna underbara duo, och ganska snart var vi väldigt bra vänner och jag började gå ut med Casey själv.
Ganska snart förstod jag att hon var väldigt intresserad av spår, hon gick med nosen i backen ca 75% av alla promenader vi tog. Men det tog fram tills för någon månad sen tills jag kom med förslaget att vi kanske borde träna upp henne inom Personspår. Detta tyckte Emily tack och lov var en jätte bra idé, och så började jag gräva i ämnet bara för att ganska snart inse att det fanns inte så värst mycket info på nätet som jag hade trott och hoppats.
Visst fanns det några bra sidor, men det var långt från tillräckligt för att stilla min vetgirighet, så då köpte Emily en mycket bra bok som jag läste ut tre gånger på raken på ca en vecka haha.

Därefter var det inte så många frågetecken kvar, utan vi började med att köra lite godis sök på henne inomhus, i källaren och hos min mamma. När vädret blev lite bättre (för ca en vecka sen) och det torkat upp lite började jag med godis sök ute, där Casey fick se vart jag gick men inte var jag släppte godisbitarna. Jag började med en bit som jag gömde, och upprepade detta flera gånger vid olika ställen de närmaste dagarna. Hon hittade alla!!! Varje gång!

Då gick jag upp ett steg, och började lägga spår med godisbitar i vart annat fotavtryck. Detta fick hon också se mig göra. Dock hade hon lite för bråttom de första gångerna och missade de flesta, men vid fjärde försöket hittade hon alla.
När hon gjort det ytterligare några gånger, så höjde jag ribban igen och började lägga mer svåra spår där hon inte såg vart jag la godiset. Jag gick upp för en liten kulle så att hon såg mig försvinna, men inte vart jag gick och la "bytet". Sedan återvände jag och Emily fick ge kommando för spårning.

Tro det eller ej, men Casey hittade gömman efter bara några minuter.
Visst det var inget långt spår, kanske max 25 meter, men ändå, hon hade bara vittringen efter mina spår att följa! Då var jag stolt kan jag säga!!!
Detta var igår eftermiddag, och då hade vi hållt på med hela spår träningen i kanske en och en halv vecka.
Så idag bestämde jag mig för att fortsätta med att lägga spår där hon inte ser vart jag försvinner iväg, utan står bunden vid ett träd.

Det gick som följer:

Jag band henne vid ett träd (då matte jobbar och inte var med) sedan gick jag iväg upp för kullen i ca 8 meter, därefter började jag lägga spåret när hon inte längre såg mig. Jag gjorde ett ordentligt avstamp där spåret skulle börja, och sen gick jag en 30 meter och la där ner några godisbitar för att markera att spåret slutar där.
Därefter gick jag i en vid sväng ner till henne igen, tog med henne upp till gläntan där jag börjat lägga spåret, och satte mig ner med henne i 5 minuter för att hon skulle lugna sig lite och kunna koncentrera sig bättre.
Först därefter släppte jag på henne i spårets början (där jag gjort avstampet) och lät henne jobba helt själv.

Jag kan ju säga att hon flög fram i spåret med nosen i backen, trots kvistar, löv och harpluttar i spåret, ända fram till gömman som låg allt annat än synligt! Jag klockade inte tiden tyvärr, men det kan inte ha tagit mer än max 2 minuter om ens det... jag vart helt mållös!
Riktigt bra jobbat måste jag säga.

Detta är första gången jag tränar spår med hund, men definitivt inte sista.
Nu blir det snart dags för Emily att gå och gömma sig för Casey´s första personspår, som blir enligt konstens alla regler med sele och lina. Det ska bli riktigt spännande, och då lägger vi ett lite längre spår.

//Monie